Som den lilla dammluckan
pressat tillbaka vattnets fria flöde
har vi alla pressats tillbaka
Vattnet föll ändå nyfiket över kanten
Ljudande, strömmande, forsande
Långsamt slipades stenar till grus av eviga rörelser
Långsamt så långsamt att det nästan inte märktes
förändrades också vi
Vattnet som försvann in under vägtrummorna
upphörde aldrig att rinna, sjöns flöden tog aldrig slut
enskildheten förblev så betydelselös i kretsloppen
helheten, osvikligt evig
Hela tiden skapade bäckarna för oss,
när vi inte var där, ohörd musik
Vattnet i våra kroppar färdades stundtals under isarna
I vårsolen avvaktade det, skimrande
Månen och stjärnorna reflekterades
i de vattenspeglar som nu finns inom oss
Snart faller vi alla åter över dammluckans kant
i flöden omöjliga att stoppa
Ur Lättuggat & Svårsmält
← Tillbaka till hemsidan